Skitsaker ;)
Har inte varit på toaletten sen i torsdags och har ändå ätit MYCKET. Magen låter lite och jag ska till skolan, inte bra tajming. Sov tre timmar inatt, tänkte träna direkt efter skolan men cyklar hem o så tänker jag köpa en latte o hoppas att magen kommer igång, annars laxerar jag utan tvekan. Sjukt svullen mage.
Så har jag tusen saker att göra, sov tre timmar inatt, ska träffa en kompis idag + en ska sova över, shit vad jag vill sooova men nu ska jag till skolan. Puss
När luften går ur...
Känner mig så himla fet och misslyckad. Skolan börjar på måndag. Vet inte om jag vill. Vet inte vad jag vill.
Måste skicka in papper till Försäkringskassan också.
Har friskskrivit mig men fan vad jag ångrar det nu. Tror jag.
Har slarvat med allt dom senaste dagarna, vänt på dygnet etc. Hoppas allt känns bättre när det kommit tillrätta.
The real me
Storstädning, tvätt, träning, bra mat, jobb, viktnedgång och snart skolstart. Det känns som att jag äntligen börjar hitta tillbaka till mig själv igen.
Frågan är när det vänder.
Mindre mage, mer tuttar
-20 kg, och ca 400cc tuttar.
Vikten går neråt, men inte lika fort som jag hade önskat. Känner mig fan inte smalare heller. Vill gå ned 6 kg innan bröstoperationen och nu tänker ni att det är väl inte så svårt, men det är tydligen precis vad det är!
-4 kg sen 25 juni. Ska det vara så inihelvete segt? Blir vansinnig och vet inte hur jag ska göra riktigt, försöker tänka rationellt och att jag inte ska svälta mig, sluta äta lchf etc
Usch. Skitliv.
Kärlekens svårläkta sår...
Jag kom precis hem ifrån bion. Den var awesome. Det bästa jag sett. Killen som bjöd ut mig är snäll trevlig etc men inget mer. Och när vi satt där tänkte jag på honom, Mr X. Get over it, tänker ni nu. Och ja, det kanske jag gör. Men det verkar som att jag inte har gjort det än. Jag tänkte på om han hade suttit bredvid mig, om jag hållt hans han, lett glatt mot honom när filmen tog en positiv vändning. Jag tänkte på tiden vi sågs, det vi hade, det han sa, hur fin han var mot mig. På situationer vi upplevde tillsammans, underbara, jobbiga, slitsamma. Det här är min första dejt sen vi slutade träffas. Flera one night stands har passerat... Jag är inte tjejen med one night stands, men jag ser ett mönster och det upprepas efter varje jobbigt uppbrott ur en kärleksrelation. Jag kanske borde börja dejta mer, men det är inte lätt. Med killen jag var ute med ikväll var det ganska enkelt. Varför? För att jag inte gillar honom på DET sättet. Då blir jag inte rädd. Innerst inne vill jag ha Mr X tillbaka. Jag vill i alla fall få träffa honom, vara i hans famn. Berätta det jag inte vågade säga då - hur mycket jag verkligen tycker om honom. Och att jag saknar honom... Beyoncé - I miss you
...
Sån jävla ångest. Tänk om jag bara kunde få svälta o dö. Slippa allt. Vissa saker orkar man bara inte.
-1 kg
Jag är nöjd. Minus ett på en vecka, godkänt. Ett kg i veckan är mer än inget. Läser just om folk som slänger vågen och är nöjd och trivs med det valet. Fan vad häftigt. Jag hade aldrig slängt min våg, hade blivit fullständigt galen. Försöker föreställa mig hur det skulle kännas att inte veta vad man väger eller kunna ta reda på det när helst man vill. Skitsvårt. Kan inte sätta mig in i den "underbara känslan" som dessa personer beskriver.
Missat pass...
Tränade en halvtimme (Jillian) innan jobbet imorse, skulle på spinning ikväll men missade det. Måndag imorgon vilket betyder VÄGNING, känns spännande men jag har misskött mig idag. En bit pinocchiotårta och en hallongrotta. En på mitt jobb som jag VERKLIGEN INTE gillar sa imorse "Åååh så fint du har gjort. Vad duktig du är!" om min frukostdukninh och "Det märks att du är van här." Jag är inte efterbliven. Bara ibland.
Ett år senare
Nu är Snyggingen/Mr Secret tillbaka på jobbet efter semestern. Såg det av en slump idag när jag var och lämnade en sak på jobbet och tittade vilken tid jag börjar imorgon. Kommer bli sjukt påfrestande att vara på jobbet nu när jag vet att han är tillbaka... Jag både vill och vill inte springa på honom. Drömde inatt att han ringde mig och ville ses. Igår var det ett år på dagen sen vi kysste varandra första gången. Ett helt år, 365 dagar. Men mina känslor vill inte glömma, screw them.
Dialektisk beteendeterapi
De första tio veckorna handlar om orientering i problemens grad och art, min vilja till förändring, skattningsskalning, målsättning med mitt liv, hinder för terapi, o mina styrkor o resurser.
Sedan, om jag passar för behandling bla bla så får jag skriva ett kontrakt för minst 6 mån framåt. Obligatorisk närvaro MINST två ggr i veckan - 1 timme individuell terapi och en halvdag färdighetsträning i grupp. Under behandlingen går man igenom fyra olika faser med massvis av olika mål som ska nås.
70% blir friskförklarade ifrån sin borderlinediagnos. Behandlingen beräknas ta tre år. Jag vill verkligen gå, samtidigt som den skrämmer mig!
Det är 7 behandlare i teamet och alla kommer vara involverade i min terapi, jag kommer även kunna ringa varje dag o kväll i krissituationer till nån av dem.
Den induviduella terapin blir filmad för att dom ska kunna handleda varandra i teamet och ge patienten bästa behandling o verktyg för förändring... Läskigt, men jag förstår idén och är positiv till den.
Min familj vill bli anmäld till anhörigutbildningen som är på 15 veckor. Är tveksam till om de kommer orka och om pappa verkligen vill, han hatar sånt där o tror som inte på terapi. Men jag anmäler dem väl. Vill fråga bästis men nä, vågar inte hon har fullt upp ändå.
Mr X
I februari när vi pratade i telefon så sa han att det kanske kunde bli vi nån gång i framtiden. Jag antar att ett hopp levde inom honom, eller så ville han bara bli bekräftad. Jag sa nej, jag sa att jag är trött på allt strul.
Jag vill verkligen ha honom igen. Hans närhet, hans doft, hans leende, alla känslor han får mig att känna.
Om jag får chansen, om vi börjar ses igen så ska jag säga allt det jag ångrar att jag inte sagt förut. Jag ska säga det så han förstår att han gör mig alldeles galen i honom, att jag tycker om allt hos honom. Varenda detalj ska jag nämna.
I krig och kärlek
Så länge inte Skatan öppnar hans post så är det lugnt, om hon öppnar den lär det bli dålig stämning mellan dem och han lär inte höra av sig även om han skulle vilja.
Jag hoppas han vill, och jag hoppas han gör det. Brevet kommer fram imorgon. Hör jag inget så har jag i alla fall försökt, gett det en sista chans.
Gammal kärlek rostar aldrig?
Gissa vem jag såg tidigare idag? Honom. Mitt hjärta slognett extra slag, åh vad jag önskar att det inte hade gjort det.
Jag önskar att han hade sett mig. Gett mig av sin uppmärksamhet. Det gjorde så ont att se honom, att han inte såg på mig, att han var så långt borta.
Men... Senare stötte jag på honom. Vi hade ett ganska långt, flirtigt, trevligt samtal. Vi pratade om vad vi gör, hur vi mår, var vi är påväg. Jag önskar att han hade stått närmre så jag kunde fått känna hans doft. Min favoritdoft.
Fan. Det här är svårt för mig. Går igenom vårat samtal om och om igen. Undrar vad han känner och tänker. Jag är så glad för att jag fick flera underbara, äkta leenden av honom. Jag vill ha honom!
Åh om han ville ha mig, jag skulle säga ja direkt.
Borta bra men hemma bäst?
Vad händer nu
Är för närvarande bortrest, det blir mycket fisk och skaldjur om dagarna, men också mycket alkohol. Tappar liksom rutinerna när jag är såhär - bor, äter och stämdigt umgås med andra.
Men, när jag kommer hem och går på mitt sommarschema så är det strikt diet som gäller igen, och idag ska jag iväg o träna. Känns underbart!
Kram på er.
Känn min ångest, mina vänner!
En del av er kanske känner till att jag hade en relation med en gift man förra året. I juli är det ett år sen vi kysstes första gången... Nåja, det gick åt helvete, vi träffades ett halvår men han är kvar med fru och barn. Vi arbetade tillsammans.
Var och fikade med en annan gift man från jobbet idag, vi ses ibland och tar nån öl, fikar, shoppar, jag hjälper honom m hans universitetsuppgifter etc. Han är en trevlig VÄN.
Fick ett sms nyss ifrån honom där det stod "Du var så vacker idag."
Hur tolkar jag det? Jag dör, fick sån ångest nu så jag vill dra täcket över huvudet och typ stanna där...
Tisdag
Idag har jag farit runt som en skottspole på AMS, tvättat, postat brev, monterat en ny golvfläkt och min router, städat, bytt sängkläder, handlat... Har avsagt mig jobb nu i helgen (hur jag ska klara mig nästa månad är ett mysterium) och har bokat flygbiljetter till en kompis då.
Hade velat hänga m någon idag men bästis är norrut, A är i Sthlm för hon ska plåtas för en stor månadstidning tidigt imorgon bitti och S har haft fullt upp med att hänga m sina syskonbarn som är på besök.
Hur som helst har har jag hunnit med mycket och nu är jag supertrött.
Maten idag har bestått av
Lunch - rester från gårdagens middag
Middag - 4 falaflar m strimlad sallad, vitkål, gurka och tomat, sås på turkisk yoghurt och salsa
Kvällsmat/kvällsfika - 1 wasa sport m makrill i tomatsås
Världens elakaste dotter
Har haft världens största bråk med min mamma idag. Tredje världskriget typ. Visst, jag blir lätt irriterad på henne men det här tar priset. Vi sa så mycket dumt till varandra, skrek och grät båda två.
Och så satte jag mig ner och tittade henne i ögonen och sa: Jag tycker inte om dig. Jag har aldrig tyckt om dig.
Vi är sams nu, har kramats och skrattat och gråtit lite till och skojat om händelsen. Det kändes så skönt efteråt, all spänning som varit i luften försvann.
Men ändå. Hur kan jag vara så fruktansvärt elak? Vad är jag för människa?
Det värsta gör så ont att jag inte ens förmår mig att skriva det. Det att jag faktiskt inte vet - tycker jag om henne?
Det kväver mig. Sen många, många år tillbaka.
Dör
Bakis som fan har jag farit runt i stan hela dagen. Mår skit. Och så ringde dom om att jag inte fått nattjobbet också. Vill typ krypa ner i sängen o stanna där resten av sommaren.
