Utan Närmare Specifikation

Har haft världens största bråk med min mamma idag. Tredje världskriget typ. Visst, jag blir lätt irriterad på henne men det här tar priset. Vi sa så mycket dumt till varandra, skrek och grät båda två.

Och så satte jag mig ner och tittade henne i ögonen och sa: Jag tycker inte om dig. Jag har aldrig tyckt om dig.

Vi är sams nu, har kramats och skrattat och gråtit lite till och skojat om händelsen. Det kändes så skönt efteråt, all spänning som varit i luften försvann.

Men ändå. Hur kan jag vara så fruktansvärt elak? Vad är jag för människa?

Det värsta gör så ont att jag inte ens förmår mig att skriva det. Det att jag faktiskt inte vet - tycker jag om henne?

Det kväver mig. Sen många, många år tillbaka.