Psykisk stress & dåligt samvete
Kläderna tills imorgon är framtagna. Frukosten står klar i kylskåpet:
En skiva rågbröd med
Ett salladsblad
Fyra tunna skivor gurka
Två skivor tomat
En skiva ost Ica gott liv 9%
En skiva rökt skinka
En dl lättfil jordgubb
Jag festade från 16.00 på fredag till kl 13.00 idag lördag. Skulle egentligen på en VIP-middag här i stan och sedan gå på krogen ikväll med, men efter att knappt ha ätit sen i torsdags och sovit endast två timmar inatt så bestämde jag mig för, hur tråkigt det än känns!, stanna hemma.
Har druckit en kopp te nu och kan verkligen inte slappna av. Jag börjar jobba kl 06.45 och ska jobba i tio timmar. Jag hatar att komma försent och är rädd att försova mig om jag somnar nu. Jag brukar inte försova mig eller komma försent, men sen jag började med mina sömntabletter (som hjälpt föga ikväll) är jag mycket känsligare och segare på morgonen vilket har resulterat att jag ibland somnat om eller inte vaknat av klockan.
Det är så psykiskt stressande hela situationen att jag funderar på att stanna vaken hela natten trots att jag då kommer må fysiskt dåligt imorgon.
Jag borde tänka efter mer. Vad gör mitt jobb egentligen med mig? Väl där känner jag mig värdelös, otillräcklig, dum, efterbliven och oönskad och innan jag ska dit så vågar jag inte sova för jag skulle dö av skam om jag inte var där på plats.
När dom ringer så får jag ångest och trycker bort ljudet. Jag spänner mig i hela kroppen påväg dit, och känner mig så fel.
Mitt jobb, det jobb jag en gång älskade. Och visst finns det fortfarande delar av det som är underbart! Det är bara så art det jobbiga och tunga tar över och sänker mig långt långt långt ner i djupet.
Jag kanske borde ta upp det med min psykolog? Dum som jag är kunde jag inte tacka nej till att jobba på måndag så jag måste boka om psykologtiden och min psykolog kommer ifrågasätta mina prioriteringar och min önskan att må bättre och få proffessionell hjälp.
Dåligt samvere, ständigt dåligt samvete.
En gammal vän
Idag ska jag och fika med en vän. Vi har inte sätts på över ett år och fastän hon var min bästa vän under en lång tid och vi till och med varit ute och rest tillsammans har jag svårt att se fram emot det.
Jag vet inte riktigt varför. Kanske för att jag känner mig otillräcklig. Inte tillräckligt rolig, inte tillräckligt trevlig, jag känner mig ful, degig och tjock. Men varför skulle min vän som föreslagit att vi ska ses bry sig om det?
Jag känner mig ofta otillräcklig, värdelös och tråkig. Att det känns på ett visst sätt behöver ju inte betyda att det ÄR så, jag vet, men känslan är likt förbannat där!
Jag känner mig som bekvämast när jag är själv och utan kontakt med någon. Tyvärr.
Nytt jobb
Nu fick jag just en chock. Ska försöka bearbeta den.
Ljuva söndag...
Ligger däckad av förkylning och party som blev in på tidig morgon imorse... Känns så skönt att jag har den här bloggen, helt anonym och kan skriva vad jag vill, när jag vill.
Vikten går långsamt neråt. Hellre långsamt och bestående, än snabb och kortvarigt.
Funderar på att börja titta på serien Gossip Girls. Lite mode- och thinspostyle, kan jag behöva!
Varför jag behöver undvika det förflutna
Men det är svårt.
Drar in på maten...
Imorgon kväll ska jag ut och äta med ett par tjejkompisar. Vi har känt varandra sedan ca 5 år tillbaka när vi jobbade tillsammans och har sedan dess hållt kontakt och försöker ses regelbundet.
Jag har inte bestämt mig för vad jag ska äta ännu, men jag snålar in på maten idag och tänker fasta fram till middagen imorgon för att försöka kompensera.
Förhoppningsvis hjälper det lite!
Barbiedrogen - FAQ
Jag beställde hem barbiedrogen (eller mt2 som helst är namnet jag använder mig av) hösten 2010 första gången. Sen dess har jag använt mig av det ganska länge. På de sidor där du beställer hem mt2 kan du också beställa hem sprutor och vätska att blanda pulvret med, som du sedan injencerar i ex magen.
Jag brukar dock köpa steril koksaltlösning på apoteket, oftast skickar de utländska sidorna man beställer ifrån med linsvätska hem, det ska vara ofarligt att använda, och jag har själv provat det, men för att vara på den säkra sidan använder jag numer endast steril koksaltlösning.
Jag späder ut pulvret med ganska mycket vätska och injencerar i små mängder under lång tid, för att undvika jobbiga biverkningar som illamående, ont i huvudet etc. I början brukar jag få lite rodnad i ansiktet precis efter injektion, samt bli lite dålig i magen (injencerar i närheten av naveln, som en diabetiker).
En vanlig biverkan är fler födelsemärken. Dessa försvinner oftast efter du har slutat injencera mt2, men endel blir bestående. Dessa leverfläckar ligger oftast latent hos dig, så det är inget som dykter upp *poff* pga melanotan. Får du pigmentfläckar så skulle dessa troligtvis dyka upp när du solar utan att ha använt mt2 också.
Det du gör när du använder mt2 är att tillföra mer pigment till kroppen, som ger dig en solbrun färg, men du är fortfarande känslig för sol och bör smörja in dig när du solar och kom ihåg att det är lika lätt att bränna sig ändå. Så var försiktig!
Jag rekommenderar att ta en liten dos varje dag, sola ute eller i solarium tills du fått den färg du vill ha, sedan regelbundet (ca 1-2 ggr i veckan) fylla på med en dos och sola regelbundet för att hålla färgen!
Sist men inte minst:
Använd en spruta per injektion och släng, använd handsprit kring området där du injencerar och på dina händer innan injektion, dela aldrig nål med någon! Och... HA TÅLAMOD!
Reverse
Slutkörd
Festat fredag, lördag och söndag. Är fasen inte gjord för tredagars. Kom just hem och ska sova kvickt som attan innan jag hinner gå från onykter till bakfull. Vägning när jag vaknar! Sussa sött ni andra.
I miss you
I somras inledde jag ett förhållande med en man på mitt jobb. Vi sågs i smyg - på raster, efter jobbet, flirtade hej vilt och kom med ursäkter för att komma förbi jobbet eller ringa dit när en av oss var ledig och den andra jobbade. Vi reste bort tillsammans. Smsade halva nätterna. Så höll det på i nästan sex månader.
Han är gift, har barn.
Varje gång jag kommer till jobbet så minns jag. Och hur mycket jag än tror ha lagt det förflutna bakom mig, så finns det alltid där och spökar. En händelse, en plats - så lite minner så mycket om dig.
Folk som jag träffar där talar om dig, frågar om dig. Då kommer alla mina känslor tillbaka och dom fångar mig hejdlöst. Det är så svårt att slåss med känslor, minnen av dig och av oss.
Jag måste lära mig ta igenom dessa tillfällen, jag måste tro att tiden läker och lägger det förflutna i glömska.
Godis till barn?
Jag blir så himla irriterad på min vännina som ger sina barn godis i tid och otid. Även om det är enklast att ge efter så borde hon väl tänka på det eventuella sockerberoendet hon skapar hos dem och som kan bli ett problem för resten av deras liv?
Jag har inga egna barn så det är kanske lätt för mig att tala om hur andra bör tänka kring sina barn. Mina barn ska i alla fall inte få godis och skräpmat. I sådana fall när de är äldre, i begränsad mängd och på lördagar.
Har ni barn och hur gör ni i sådana fall?
Dagens mat
Frukost:
2 knäckemackor wasa sport
2 skivor boxholms kryddost
4 skivor tomat
Lunch:
Grönsakssoppa
Planerad middag:
1 Quornburgare
1 fullkornsbröd
Sallad, tomat, lök
2 skivor smörgåsgurka
2 tsk ketchup
1 tsk lightdressing
Efedrin
Jag har lite efedrin hemma. Funderar på att börja använda det för att slippa hunger, men när det går ur kroppen så får jag sådan hemsk ångest och tillsammans med mitt självskadebeteende så kan det sluta allt annat än bra!
Kanske dags att inse att det inte finns några mirakelpiller och att allt handlar om att äta mindre och röra på sig mer?
Tillbaks till ruta ett
Min blogg kommer att handla om vägen till min målvikt, 42 kg.
