Borta bra men hemma bäst?
Det är inte det att jag längtar hem. Det är det inte. Jag skulle vilja stanna hos bästis resten av sommaren. Resten av livet.
Om jag vore ensam nu hade jag spytt. Inte för att jag ätit för mycket utan för att lätta på det som gör ont på insidan. Saknaden, tomheten, ångesten.
På måndag börjar mitt sommarschema. Jag saknar honom, mr X. Jag har dagar när jag inte tänker på honom, de dagar jag minns o inte saknar, de dagar jag glömt. Men ibland, som i tisdags och ikväll, ja ibland saknar jag - och då gör det ont.
Jag måste bort från jobbet. Bort, bort, bort. Ändå skulle jag vilja ta flyget hem nu för att jag önskar få se honom. Jag vill säga att jag saknar honom. Berätta att det snart är ett år sedan vår första kyss.
Jävlar vad ont det gör. Ge mig fem minuter själv med honom.
Kommentarer
Trackback
