Psykisk stress & dåligt samvete
Kläderna tills imorgon är framtagna. Frukosten står klar i kylskåpet:
En skiva rågbröd med
Ett salladsblad
Fyra tunna skivor gurka
Två skivor tomat
En skiva ost Ica gott liv 9%
En skiva rökt skinka
En dl lättfil jordgubb
Jag festade från 16.00 på fredag till kl 13.00 idag lördag. Skulle egentligen på en VIP-middag här i stan och sedan gå på krogen ikväll med, men efter att knappt ha ätit sen i torsdags och sovit endast två timmar inatt så bestämde jag mig för, hur tråkigt det än känns!, stanna hemma.
Har druckit en kopp te nu och kan verkligen inte slappna av. Jag börjar jobba kl 06.45 och ska jobba i tio timmar. Jag hatar att komma försent och är rädd att försova mig om jag somnar nu. Jag brukar inte försova mig eller komma försent, men sen jag började med mina sömntabletter (som hjälpt föga ikväll) är jag mycket känsligare och segare på morgonen vilket har resulterat att jag ibland somnat om eller inte vaknat av klockan.
Det är så psykiskt stressande hela situationen att jag funderar på att stanna vaken hela natten trots att jag då kommer må fysiskt dåligt imorgon.
Jag borde tänka efter mer. Vad gör mitt jobb egentligen med mig? Väl där känner jag mig värdelös, otillräcklig, dum, efterbliven och oönskad och innan jag ska dit så vågar jag inte sova för jag skulle dö av skam om jag inte var där på plats.
När dom ringer så får jag ångest och trycker bort ljudet. Jag spänner mig i hela kroppen påväg dit, och känner mig så fel.
Mitt jobb, det jobb jag en gång älskade. Och visst finns det fortfarande delar av det som är underbart! Det är bara så art det jobbiga och tunga tar över och sänker mig långt långt långt ner i djupet.
Jag kanske borde ta upp det med min psykolog? Dum som jag är kunde jag inte tacka nej till att jobba på måndag så jag måste boka om psykologtiden och min psykolog kommer ifrågasätta mina prioriteringar och min önskan att må bättre och få proffessionell hjälp.
Dåligt samvere, ständigt dåligt samvete.
