Varför jag behöver undvika det förflutna
Fick en ångestattack förut. Hittade våra gamla sms, som jag såklart läste. Jag kände hur ångesten kom smygande men ignorerade den. Sedan sköljde den över mig och jag fick så svårt att andas, hyperventilerade tills det svartnade framför ögonen. Det viktigaste under en ångestattack är att försöka komma ihåg att det inte är farligt och att det går över.
Men det är svårt.
Men det är svårt.
Slutkörd
Festat fredag, lördag och söndag. Är fasen inte gjord för tredagars. Kom just hem och ska sova kvickt som attan innan jag hinner gå från onykter till bakfull. Vägning när jag vaknar! Sussa sött ni andra.
I miss you
Det är sådana här dagar på jobbet det blir extra påtagligt. Saknaden. Allt där minner om dig. Jag har inte druckit vin på flera veckor så jag ska hälla upp ett glas nu innan jag fortsätter berätta.
I somras inledde jag ett förhållande med en man på mitt jobb. Vi sågs i smyg - på raster, efter jobbet, flirtade hej vilt och kom med ursäkter för att komma förbi jobbet eller ringa dit när en av oss var ledig och den andra jobbade. Vi reste bort tillsammans. Smsade halva nätterna. Så höll det på i nästan sex månader.
Han är gift, har barn.
Varje gång jag kommer till jobbet så minns jag. Och hur mycket jag än tror ha lagt det förflutna bakom mig, så finns det alltid där och spökar. En händelse, en plats - så lite minner så mycket om dig.
Folk som jag träffar där talar om dig, frågar om dig. Då kommer alla mina känslor tillbaka och dom fångar mig hejdlöst. Det är så svårt att slåss med känslor, minnen av dig och av oss.
Jag måste lära mig ta igenom dessa tillfällen, jag måste tro att tiden läker och lägger det förflutna i glömska.
I somras inledde jag ett förhållande med en man på mitt jobb. Vi sågs i smyg - på raster, efter jobbet, flirtade hej vilt och kom med ursäkter för att komma förbi jobbet eller ringa dit när en av oss var ledig och den andra jobbade. Vi reste bort tillsammans. Smsade halva nätterna. Så höll det på i nästan sex månader.
Han är gift, har barn.
Varje gång jag kommer till jobbet så minns jag. Och hur mycket jag än tror ha lagt det förflutna bakom mig, så finns det alltid där och spökar. En händelse, en plats - så lite minner så mycket om dig.
Folk som jag träffar där talar om dig, frågar om dig. Då kommer alla mina känslor tillbaka och dom fångar mig hejdlöst. Det är så svårt att slåss med känslor, minnen av dig och av oss.
Jag måste lära mig ta igenom dessa tillfällen, jag måste tro att tiden läker och lägger det förflutna i glömska.
Godis till barn?
Jag blir så himla irriterad på min vännina som ger sina barn godis i tid och otid. Även om det är enklast att ge efter så borde hon väl tänka på det eventuella sockerberoendet hon skapar hos dem och som kan bli ett problem för resten av deras liv?
Jag har inga egna barn så det är kanske lätt för mig att tala om hur andra bör tänka kring sina barn. Mina barn ska i alla fall inte få godis och skräpmat. I sådana fall när de är äldre, i begränsad mängd och på lördagar.
Har ni barn och hur gör ni i sådana fall?
Tillbaks till ruta ett
Hur börjar man det första inlägget i sin nya blogg? Min blogg kommer handla om mitt liv, maten jag äter, vad jag tränar och inte tränar, den kommer handla om laxering och dulcosmärtor, om att stoppa en tandborste i halsen för att kräkas upp maten, den kommer handla om min våg, mitt fett, efedrin, reductil, min viktminskning, pro-ana, anorexi och bulimi, borderline, kolhydrater, mt2, LCHF, självskadebeteende, min matfixering, fasta, allt som berör mig och sådant jag berör.
Min blogg kommer att handla om vägen till min målvikt, 42 kg.
Min blogg kommer att handla om vägen till min målvikt, 42 kg.
